Bara för att från början göra klart att jag inte slentrianmässigt dissar den här skivan så ska jag först säga att jag verkligen gillar country. Men precis som inom alla andra genrer så finns det mer eller mindre lyckade försök. Jag tror säkert att Cina Samuelson lagt ner hela sin själ i den här skivan, men tyvärr så hörs det inte på slutresultatet. Det känns ungefär lika autentiskt som när Christer Sjögren gav sig på att tolka Elvis härom året. Rösten är helt okej, och kompet tajt men Laugh, Love & Live lyckas inte beröra mig nämnvärt. Det låter helt enkelt för svenskt och klämkäckt, och i kombination med ganska styltiga texter så gör det att Nashville känns oerhört långt borta. Musik för dig som tycker att Jill Johnson är alldeles för innovativ och experimentell.