Mannen som gick från outsider till rebell och sedan landade som folkkär mysgubbe är tillbaka med ännu ett album. Och precis som på de övriga av de senaste årens plattor så är det bara att konstatera att han numera har mer gemensamt med GES än Sex Pistols.
    Det här är radiovänlig, fullkomligt ohipp buskispop som säkert kommer att ge en hel del i kassan för den gode Magnus. Själv kan jag reta mig på att han gör det så enkelt för sig. För inte kan det väl kännas så utvecklande för honom själv att göra ännu en skiva i samma gamla stil. Visst har han fortfarande förmågan att kunna knåpa ihop trallvänliga radiohits, men det känns som det går lite på tomgång musikaliskt. Tänk om han vågat ta ut svängarna lite och verkligen överraskat på riktigt.
    Textmässigt är det också lite svårt att engagera sig, men visst ler jag ibland lite igenkännande när han beskriver landet lagom av idag. Tyvärr så låter Pärlor åt svinen i många fall som om Meat Loaf producerat Linda Bengtzing. Det är pompös syntdränkt 80-talspop med ”hårda” gitarriff för hela slanten. Antagligen så är det bara att vänja sig vid att Magnus numera bara orkar spotta ur sig en och annan klockren singel.  Bästa spår: Åh vilken härlig dag.