Introt till inledande Need No Company är suggestivt och man ser för sitt inre en fullsatt och förväntansfull konserthall i mörker, med några enstaka spotlights som sveper över lokalen, innan ljuset tänds och infernot brakar löst. Med taggiga gitarrer och tunga, hårda trummor. Sen kommer Jocke Berg in och lyfter taket med Sveriges bästa hårdrocksröst.
    Efter bandets lilla uppehåll för ett par år sedan trodde säkert många kraxande korpar att de var uträknade, men med självbetitlade comebackalbumet bevisade de tvärtom att de blivit starkare, vitalare och slagkraftigare än någonsin. På denna vägen fortsätter göteborgarna med nya Dreamin’ in a Casket. Hardcore Superstar känns dessutom tyngre och mer metal än någonsin förr. Silvers riffande, speciellt i titelspåret visar en gång för alla att detta inte är något lättuggat och lättspytt trams. Refrängerna är ”catchy shit” och fastnar i reptilhjärnan som flugor på en klisterremsa.
    Adde och Martin Sandviks produktion är massiv, storslagen och tung. Man skulle kunna tro att de haft Kiss Creatures of the Night och Mötley Crües Shout at the Devil i tankarna under arbetets gång. Det är en hel del 80-tals-spöken här. Oavsett vad så är detta en fullträff, strut, bullseye, hole in one och det är bara att tacka, gratulera och höja näven i höjden.