Ibland kan man fråga sig varför vissa artister inte får det där stora genombrottet man hela tiden trott de ska få. Som varför Daniel Lemma inte slog mer än han gjorde när han ändå bröt igenom och blev populär med soundtracket till Jalla Jalla. För det känns väl ändå som att han hela tiden har varit så pass genuin, både till känsla och musik, att det borde bära ända in i hjärtat, för alla älskare av blues och soul.
    Kanske det är det som är problemet.
    Nå, Somebody on Your Side är hans fjärde studioalbum, och känns mer rustikt än tidigare. Jag har ibland haft lite svårt för den där lite släpiga soulballadstilen, och blir bitvis mycket positivt överraskad. För här finns ibland en anda av mer primitiv blues (som jag visserligen också kan ha lite svårt för) som lyfter många av låtarna och allt blir genast mer attraktivt, faktiskt. Jag vet inte, men det känns också som att återgången till det mer rustika också ger mer substans till allt annat. Det känns som att Daniel Lemma är på väg mot något stort i många låtar, många fler än man kunnat ana tidigare. Ojämnt blir det, tyvärr, i längden, men det känns ändå riktigt bra.