Jag måste bara saga det, omslaget är förfärligt. Men nu är det sagt och då kan jag snabbt konstatera är UDO:s senaste alster är bland det bästa och starkaste han släppt ur sig på länge. Sättningen är samma som den varit ett tag, och med Stefan Kaufmann på gitarr så låter det mer Accept än på länge. På både gott och ont. Stefan ligger också bakom de flesta låtarna tillsammans med produktionen, ganska intressant då den gamla Accept-trummisen blev tvingad på grund av sina ryggbesvär att byta från batterist till gitarrist.
    Gitarrerna är torra som fnöske och tuggar på duktigt i nästan varje låt medan Udos omisskännliga stämma aldrig låtit bättre. Vendetta tillsammans med Master of Disaster sticker ut mest, speciellt Master är en riktigt vass låt. Dock kunde herr Udo gott ha undvikit balladen Tears of a Clown och den absoluta katastrofen till avslutning Crash Bang Crash.