Som en dansbandsversion av Lars Winnerbäck förklarade jag när min syster frågade hur Rolf Carlsson lät. Lite orättvist kan hända, men ändå ganska talande. Det finns flera likheter; de sjunger på svenska, de har samma raspiga röst, de vill rocka lite och de är inte Ulf Lundell. Men Rolf Carlsson är inte särskilt rockig utan snarare snällt svängig. Arrangemangen och låttexterna med både en och tre klyschor är helt utan vassa kanter, inget som sticker ut eller som får det att bränna till. Bäst är Carlsson i sista albumspåret, En fin höst, då han har skalat bort alla överflödiga instrument. Under några minuter når han fram, men sedan tar skivan slut.