Pixies-bördiga Kim Deal inviger skivan Mountain Battles med att gång på gång upprepa orden ”I can feel it” tillsammans med en surrande gitarr och hårda trumslag i bakgrunden. Jag har svårt att känna det hon och tvillingsystern Kelley gör förrän jag lyssnat på skivan ungefär tio gånger. Det är då jag på allvar börjar känna att plattan har saker som kan uppskattas.
    De flesta låtar ligger runt två minuter och Breeders blandar sega uttråkande ballader som Night of Joy med mer avgörande låtar för skivan som Walk it off. Låten It’s the Love innehåller ett gitarriff i J Mascis-anda (tänk Feel the Pain) vilket inte kan göra annat än att stärka en låt. Det är definitivt den låten som räddar skivan från att inte mynna ut alltför mycket i tristess i slutskedet. Vissa tillfällen tycker jag att Mountain Battles är riktigt bra sen kan vändningen komma då jag känner att den tråkar ut mig totalt. Den distade sången vill jag stundvis bara slita bort medan nästa gång jag lyssnar på albumet bara vill ha mer.
    Jag har suttit länge och funderat på vad jag egentligen tycker om Breeders nya skiva Mountain Battles. Det slutgiltiga betyget får vara att det är en svårlyssnad, bitvis uttråkande, men synnerligen bra indierockskiva.