Redan i september 2007 skrev Pitchfork om längtan efter uppföljaren till Beach House självbetitlade debut som släpptes hösten 2006. Att Devotion släpps i februari är ingen slump, den här lugna och något släpande musiken går hand i hand med vinterhalvårets mörker.
    Victoria Legrand och Alex Scully har gjort ännu en skiva som växer för varje lyssning. Det gamla Beach House är kvar, duon från Baltimore låter fortfarande små detaljer spela stora roller på låtarna och musiken är fortfarande långt ifrån det man sätter igång en varm dag i juli. Men på Devotion är den tidigare touchen av depression inte lika betonad som tidigare, även om den ibland ger sig till känna som på Astronaut där kören i slutet framkallar rysningar.
    Instrumentens samspel med varandra och Victorias personliga röst är perfekt, och låter så naturligt. Spåren flyter ihop utan att skapa en utdragen skiva där allt låter likadant. Varje spår kan plockas ut från sin plats och briljera. Vilket är precis vad de allra flesta låtarna på Devotion gör, och somliga mer än andra. Holy Dances och covern på Daniel Johnstons Some Things Last a Long Time är bara några som gör att jag redan nu vågar säga att detta är en skiva som inte kommer glömmas bort i första taget.
    Beach House är tillbaka och bjuder återigen på lugna förföriska melodier. Devotion är en skiva att vårda ömt.