Jag var aldrig någon direkt fan av Commando M Pigg. Men mycket av det tidiga 80-talets svenska nya våg eller postpunk kändes sällan speciellt intressant i jämförelse med exempelvis den brittiska. Trodde jag då. Och håller jag ännu på, fast det egentligen är helt skilda riktningar och reaktioner och utvecklingar av punken. Fast man får sig en liten tankeställare av att återkomma till det tidiga 80-talet i Commando M Piggs skepnad.
    För även om det kan kännas lite väl avigt emellanåt, så vinner det i längden, när man till sist ändå tar emot det krävande. Fast det krävdes ju generellt då, så varför var jag inte övertygad, varför var jag försökte jag inte ens? Kanske har det lite att göra med Eva Sonessons sång emellanåt, kanske att det ligger lite för nära det alldagliga för att låtas bli fult i ens medvetande, kanske för att jag inte då fixade olika nivåer av uttryck i samma manifestation. Jag vet inte. Men jag vet att det känns uppfriskande att komma tillbaka till Commando M Pigg och helt plötsligt inse att det inte var jag som var missförstådd, det var de. Då. Men det lite poprockiga Commando från senare delen av 80-talet, det har jag fortfarande lite svårt för. Men för det tidiga materialet är det värt att lyssna på, absolut.