Om australiska Vanishing Point letar sig in i min skivsamling skulle albumet känna sig ganska ensamt. Det närmsta skulle vara Evergrey – det bandet är fantastiskt – men det skulle i så fall kunna tolkas som att jag jämförde göteborgarna med Vanishing Point. Så bra är de inte.
    Kvintetten spelar melodiös progressiv power metal, med typiska inslag som syntmattor, sjungglada refränger och en sångare med armarna ut som en Jesus-staty. I tredje spåret tänder det dock till. Surrender har både vers och refräng som är svåra att stänga dörren för. I Within I likaså.
    Albumet är mastrat i Finnvox studio av Mika Jussila, som jobbat med Nightwish, Stratovarius och Sonata Arctica. Det borde säga en del om det sound Vanishing Point vill ha. Både ljud- och låtmässigt levererar bandet vad de ska göra. Vanishing Point står upp till förväntningarna på detta sitt fjärde album – dock med en del plumpar i låtlistan.