Detta är North Carolina-tjejens tredje platta och tydligen har hon denna gång varit en sväng i Europa och hämtat inspiration – därav namnet. Vi snackar alternativ-country någonstans i Jayhawks fortspår, men trots den bakomliggande slidegitarren och den bluesiga undertonen är det här klart poppigare.
    Plattan flyter på ganska obemärkt där låtarna mer eller mindre flyter in i varandra, förutom möjligtvis Broken och Keep You Happy som kanske kan ses som skivan ”toppar”. Men när jag hör Tift Merritt får jag samma tankar som när jag hörde Keith Urban första gången – sockersöt röst och tekniskt felfri produktion ger inte automatiskt intressanta låtar. För det finns egentligen inget på Another Country som vi inte hört tidigare i bättre tappning.  Låtarna känns dessutom så radioanpassade att slätstrukenheten emellanåt är total. Men det går dock inte att bortse från hennes stabila kompetens som ger ett professionellt intryck och det gör att plattan trots allt inte är något bottennapp.