Country från Peking någon? Ja nu snackar jag alltså inte om den framtida OS-staden utan om spårvagnens förlovade oas uppe i Östergötland. Men sanningen att säga så känns det här lika mycket rock som country.
    Morgan Hellmans röst i samklang med de ganska nedtonade arrangemangen får mig att tänka på Eldkvarn, och här finns även influenser från giganter i genren som Johnny Cash och Willie Nelson. Texterna behandlar som sig bör fylla och olycklig kärlek och musiken lunkar på i bakgrunden som ett gammalt pålitligt ånglok. Visst blir det lite väl tillbakalutat och snudd på segt ibland, men charmiga nummer som The Bottle and Me räddar helhetsbetyget till nästan godkänt. Om man tränar lite på uttalet och satsar mer på upptempolåtar på nästa skiva så kan man bli ett namn att räkna med på den nu tämligen skrala svenska countryscenen.