Markus Krunegård, som du kanske känner igen från Laakso och Hets, släpper soloalbum med det ödmjuka namnet Markusevangeliet. På skivan finns många starka låtar, Ibland gör man rätt, ibland gör man fel och Den som dör får se, är rent ut sagt skitbra. Det påminner en smula om Laakso men är poppigare, mer självdestruktiv och på svenska. Det här är ett album i gråskala, mörk men vacker, där texterna mestadels handlar om ångest, fyllor och slutet på kärlekar.
    När den är som bäst kopplar evangeliet ett hårt grepp om hjärtat men lika ofta slås jag av känslan att det kunde ha varit bättre. Markusevangeliet är en riktigt bra skiva, tyvärr är den alldeles för ojämn för att jag ska ge den mer än en trea. Det kanske är lite snålt, men jag känner på mig att det ligger både fyror och femmor och väntar i Markus framtid.