13 år har passerat sen Joan Osborne regerade etern med brottarhiten One of Us, men hon har sedan dess fortsatt att verka i det tysta och i och med Breakfast in Bed släpper hon nu sin tredje coverplatta i rad.
    Fast det är egentligen ingen renodlad coverplatta för här ryms faktiskt även fyra egenhändigt skrivna låtar. Precis som på sex år gamla How Sweet it is så handlar det om nedtonade och själfyllda tolkningar av klassiska soul- och rocklåtar. Tyvärr blir det lite väl nedtonat och finputsat mellan varven och halvvägs in i plattan tappar jag både fokus och intresse. Det som börjar bra med själfyllda och kraftfulla tolkningar av Midnight Train to Georgia och Ain’t No Sunshine flummar sen ut i ett enda stort balladträsk. Med undantag för de två sistnämnda numren och livetagningarna av svängiga Heatwave och What Becomes of the Brokenhearted så är det här en skiva jag skulle klara mig utan.
    Inte heller hennes egna kompositioner lyckas på nåt sätt sticka ut från denna jämntjocka massa av låtar. Jag önskar istället att hon kunde återknyta kontakten med Eric Bazilian från debutskivan och gå tillbaka till rötterna igen. Det som dock slutligen räddar helhetsbetyget är Joans sångröst som avslöjar ett register vi aldrig kunde ana i One of Us.