I den fina lilla text som kommer med Autisternas första EP står det att de är ljudet av att växa upp i skuggan av Åreskutan. Been there, done that. Och på något vis stämmer den där raden så väldigt väl in på hur de låter. Lite skevt och bitterljuvt med popblås, sorgsna texter och gitarrer som känns helt rätt. De fångar stämningar som för oss vanliga dödliga är så svåra att sätta ord på, och gör det på blodigt allvar. Inga halvmesyrer, bara själ och hjärta.