Låt oss backa till 1999. Muse, ett oansenligt band från sydvästra England, ska precis släppa en skiva där de försöker göra en egen uppföljare på Radioheads O.K. Computer. Och visst, som någon form av absolut sista dödsryckning för britpopen får man väl säga att deras Showbiz funkade.
    Sedan hände något med Muse. De började tycka att Brian May och Tom Morello var lika inspirerande gitarrister som Jonny Greenwood. Frontmannen Matthew Bellamy började tycka att konspirationsteorier var lika spännande som popsinglar. Och sen gick det, som man brukar säga, åt helvete.
    Häpp! Nu är det plötsligt 2008 och samma band har släppt en liveskiva med det för dem typiska namnet HAARP, en akronym för amerikanska militärprojektet High Frequency Active Auroral Research Program som satsar pengar på att skjuta högfrekventa radiovågor ut i rymden.
    Ja, ni hör ju själva. Muse bjuder på just den smaklösa cocktail baserad på proggrock, nygrunge, hårdrock och storslagen alternativrock som gjort att de kan fylla Wembley två kvällar i rad, spela in konserterna och ge ut dem som ett livealbum med titeln HAARP. Det är en imponerade bedrift, antar jag. Fast jag har aldrig varit särskilt lättimponerad.