I denna miniskivans bästa spår Normal upprepas mot sluttampen raden ”I wish I was old and a little sentimental” ett antal gånger. När jag själv blir äldre föreställer jag mig att band som Porcupine Tree blir mer betydelsefulla. Det krävs tid och engagemang att sätta sig in i, och ta till sig, progressiva psykedeliska band med en förkärlek för långa låtar och tät utgivningshistorik.
    Efter en halvtimme i sällskap med detta gäng konstaterar jag, precis som tidigare då jag tillbringat tid i deras sällskap, att det är bra pojkar vars alster man rakt inte behöver skämmas för i skivhyllan men som likafullt kommer spelas rätt sällan. Materialet här utgörs av överblivet material från 2007 års Fear of a blank planet och lär tilltala diggare av densamma. För egen del är kuriosa som att Robert Fripp (King Crimson) gästlirar gura på titellåten och att bandets mest drivande kraft, Steven Wilson, producerat några av Opeths bästa skivor av störst värde.