För tre år sedan hade jag en klubb i Eskilstuna och när jag skulle boka en schysst hiphop-akt som kunde spela på vår avslutning kontaktade vi Afasi & Filthy. Det dök knappt upp något folk till konserten förutom de ”riktiga” fansen som kunde 1990nånting och Bomfalleralla utantill baklänges. Resten av Eskilstuna hade aldrig hört talas om killarna.
    Då snackade Afasi & Filthy om att släppa en skiva och jag och min dåvarande kille väntade med stora förväntningar på albumet som skulle revolutionera svensk hiphop en gång för alla. Så bra tyckte vi att de var och vi kunde inte förstå hur våra vänner inte kunde fatta killarnas storhet. De var ju genier, mästare på att skildra sin samtid. De släppte efter ett tag studsiga LeParkour och lite senare Fredag hela månan. Men debutalbumet kom aldrig. Förrän nu.
    Till skillnad från andra svenska rappare som flirtar med den amerikanska östkusten hämtar Afasi & Filthy sin inspiration från södern. Och deras texter påminner mycket om smutsig hiphop från New York. I kontrast med deras beats som är roliga och händelsefulla blir det en bra symbios. Afasi är tekniskt skicklig och berättar historierna så att de fastnar, lyssna bara på Natten till idag, Magnolian och Coverband.
    En fläck sprider sig lätt – denna gång vet jag att Afasi & Filthy kommer att revolutionera.