Varför sjunger 95% av alla kvinnofrontade metallband med en stämma som indikerar att de sitter barfota i en vit klänning vid en fridfull sjö och speglar sitt långa gyllene hår i vattenytan? Kan inte metal-kvinnor sjunga på annat sätt?
    Draconian är ytterligare ett av dessa band. Svenskarnas vidsträckta episka doom-metal blandar skönstämman med manlig kräksång. En klar ledstjärna rent musikaliskt är My Dying Bride.
    Det är vackert med snudd på sockersött, men utan en riktig vass udd i melodierna. Bandet har lagt ner mycket slit i detta deras fjärde album, och ni som gillar gråtmild metal med fager kvinnoröst kommer att tycka att mitt betyg är orättvist.