Åh, som jag älskade The Fratellis debutplatta Costello music från 2006! Men jag verkade vara ensam i Sverige att ta dessa Glasgow-bors uppstudsiga och underhållande partypoprock till hjärtat. När nu uppföljaren landar kickar de igång den med underbara My friend John som i dessa The Last Shadow Puppets-tider känns helrätt med sina twangiga cowboygitarrer. Men redan nästa spår A heady tale låter The Fratellis som Robbie Williams! Vad hände?
    Och resten av Here we stand är faktiskt en rätt tråkig mix av Oasis- och Beatles-hookar, charmen från debuten har de tappat någonstans på vägen (men ja, jag kan erkänna att Lupe Brown är lite kul). De känns lite trötta och oinspirerade, som de gjort plattan på rutin. My friend John lyfter jag över till min mobil, men resten av Here we stand glömmer jag helst omedelbart.