Aimee Mann fick i hemlandet USA sin hittills största framgång med soundtracket till filmen Magnolia för snart tiotalet år sen, men här i Sverige är hon fortfarande ett ganska okänt namn. Med sin mogna singer/songwriterpop har hon alltid gått hem hos recensenterna, men det stora kommersiella genombrottet har uteblivit. Skam den som ger sig dock och här på sin sjunde soloplatta är hon tillbaka i samma gamla goda form som vi vant oss vid.
    Inledande Freeway påminner om det sena 90-talets glada indiedagar och får mig att vilja ge mig ut på vägarna med tanken full och huvudet tomt. Resten av materialet är kanske lite mer nedtonat, men den sköna lyckokänslan finns hela tiden kvar. Tolv av sångerna är signerade Aimee själv, och undantaget True believer är skriven i samarbete med kollegan Grant Lee Phillips. För övrigt ännu ett ypperligt bevis på Aimees förmåga att skriva effektfulla låtar.
    Det här är en i grunden ganska klassisk singer/songwriterskiva, men kvaliteten hamnar långt över genomsnittet i genren. Sorgligt nog så känns det väl lite som om popstjärnetåget redan lämnat perrongen för Aimee, men jag hoppas verkligen att den här skivan kan få en helt ny publik att upptäcka hennes storhet. Köp!