Det går inte att komma runt, hur begåvad singer/songwritern Ron Sexsmith än är, han är en tråkmåns av bibliska proportioner. Precis som sin musikaliske själsfrände Rufus Wainwright gör han smäktande melodisk och snudd på felfritt orkestrerad pop. Precis som Rufus framför han dem med en så affekterad stämma att man nära nog kan se hur hans tunga ögonlock sluter sig när han sträcker sig efter de höga tonerna. Och precis som Rufus så har Sexsmith blivit allt tröttsammare över sina senare album.
    Åttonde studioplattan Exit strategy of the soul gör inget för att bryta den trenden. Halvvägs genom de 14 högst kompetenta – och fullkomligt udd- och tandlösa – låtarna är Sexsmith inte den enda som har svårt att hålla ögonen öppna.