Bobby (Torben Doe och Julian Brandt) utgjorde en gång i tiden halva electropopbandet The Paper Faces. De var bitvis riktigt bra och svängiga och bodde i min första mp3-spelare under hela dess levnadstid. Jag gick aldrig vidare till att utforska Bobby då. Så här i efterhand är jag glad för det.
    När jag nu lyssnar på Bobbys andra fullängdare, Thursday in this universe, slås jag av hur fruktansvärt smaklöst 90-talet var, och att det inte har gått nog lång tid för att Bobbys musik ska kännas riktigt okej. Det är 90-talet som är problemet. Bobby vältrar sig i boybandsound i ett grått ingenmansland mellan Boyzone och Savage Garden, synthsvulst i bästa Erasure-anda och texter och tongångar som för tankarna till Moulin Noir. Det är så beklämmande på något vis. Och så synd, för Bobby har det i sig och de hade kunnat vara så bra, och så slarvar de bara bort sig.