Beck har under de senaste 20 åren, steg för steg, skapat sin alldeles egen nisch i musikvärlden. En närmare genrebestämning än att med visshet i rösten konstatera att det är Beck går knappt att göra. Han har dessutom provat på lite av varje, och gjort allt från relativt konventionella album som Mutations och Sea change, till mer experimentella Odelay och trista Guero. När ryktet om ett åttonde album började florera kändes det som att det kunde gå hur som helst. Som alltid med Beck.
    Danger Mouse-producerade Modern guilt är riktigt, riktigt bra. Den känns genomtänkt, medryckande och seriös på ett sätt som är ovanligt för Beck-album, och det finns dessutom flera låtar som har stor hitpotential. Förstasingeln Gamma ray och titelspåret Modern guilt är båda påträngande och upplyftande, samtidigt som Beck sjunger bättre än vad han brukar. Hade hela albumet varit så fantastiskt bra hade det med lätthet varit hans bästa någonsin. Tyvärr lider det av ett gravt varannanlåtssyndrom, som gör att varannan låt känns intetsägande och lite småtrist och drar ner helhetsintrycket. Det är så synd.