Vad som är intressant med Alice Cooper idag är inte att han fortfarande håller på utan att han faktiskt håller hyfsat hög nivå för någon som nådde sin topp på 70-talet.
    Och det är åt det hållet han sneglar på den nya konceptplattan om en seriemördare som kallar sig Spider. Det är mellantempo, rör-dist, koskällor och gitarrsolon som ylar istället för rusar över strängarna. Det känns helt rätt och jag är otroligt glad att han lämnat det hemska 90-talet bakom sig och inte försöker sig på de nya trenderna.
    Det enda man kanske kan klaga på är just tempot, alla låtar går i samma boogie-takt och ibland hade ett steg upp inte varit helt fel. Men det är småsaker, Alice har gjort sin bästa platta på länge, och jag kan inte låta bli att tänka att kanske hade detta varit rätt steg för Mötley Crüe istället för den radiovänliga trallrock de presenterade på senaste plattan.