Bowerbirds två skapare; en låtskrivare och en konstnär, bor tillsammans i en husvagn på den amerikanska vischan. Antagligen klär de sig i schollsandaler och stora hennafärgade kaftaner med tillhörande bandanas. De spelar i alla fall eco-folk och mycket vacker sådan. Hymns for a dark horse är lite som Belle and Sebastian hade låtit om de varit hober; det är dragspel, piano, utsirade pipor och gamla visor och framförallt är det rent. Det blir inte bara massa plottrigt brajflum som så ofta med kaftanmänniskorna utan faktiskt nyanserat, vackert och avslappnat.
    Dock känns skivan inte helgjuten, genom vissa låtar går Bowerbirds på tomgång med intetsägande randomspel och blicken långt i fjärran, vilket gör vackert lugn till sövande tristess.
    Men jag kan faktiskt förlåta ett par nollfokusspår för de flesta låtarna (den bästa är lätt underbara In our talons) är precis så där dramatiskt naturflowig att åh Bowerbirds jag vill bara vara ert kalglada barn i djurmönstrad sparkdräkt, mata mig med era ekologiska bönpuréer och le mot mig när jag klappar mina feta händer till ert jammande. Så fint är det.