Femmannaflanellerna i Fleet Foxes genomplöjning av sina föräldrars skivsamling har resulterat i en färgstark platta där det spännande och lite mystiska ljudlandskapet är lika utmärkande som den pricksäkra stämsången. Helt otroligt bra i White winter hymnal som närmast kan beskrivas som ett gospelfärgat Beach Boys. Faller även pladask när den ledsna sångstämman i Tiger mountain peasant song, och Meadowlarks får tiden att stanna upp.
    Albumet är inget mindre än ett måste om intresset är inställt på Simon & Garfunkel, Love och The Band för att nämna några och kombinationen av detta och hymnliknande kompositioner får det inte alls att låta trist retro utan fräscht och inspirerande.