“Det här är bra” är min första tanke då jag lyssnat igenom albumet. Och det är en uppfattning som håller i sig.
    Musikspelarprogrammet i datorn kategoriserar dem som rock, men Derby låter en dessutom värmas upp med poppiga element som handklappningar och catchy melodier. Det är snygga låtar med väl sammansatta gitarrharmonier och utmärkande trummor. När min stelopererade hjärna försöker lista referenser att namedroppa dyker inga namn upp, även om jag vid lyssnandet känner mig påmind om mycket. Jag kan bara inte minnas vad det är.
    En sak som gör skivan tilltalande som helhet är dess variation i tempo och sinnesstämning. Trots hela 14 spår blir det inte långrandigt. Och även om den innehåller skiftande humör så är det ett gott sådant som dröjer sig kvar.