Jag älskar Gary Moore. Bara tanken på album som Corridors of power, Run for cover och Wild frontier får mig att rysa av välbehag. Tyvärr har de drygt 20 år på nacken. 1990 hände det nämligen något med min gamle vän. Gary blev sjuk. Åkomman hette blues och har sedan dess i det närmaste varit kronisk.
    Inte heller på Bad for you baby bjuder han på den melodiska hårdrock han vann mitt hjärta med i ungdomen. Istället blir det… blues! Det är inte så att den är dåligt framförd – än finns det bett i gitarren – det är bara så sövande tråkigt.
    Det är nog bara i den tio minuter långa bluesballaden I love you more than you’ll ever know som jag finner ett par högtidsstunder. Om inte Gary omedelbart sätter på sig nitarmbandet och börjar lira hårdrock igen så får jag nog anta att han vill göra slut.