Bo Kaspers Orkester har under en lång rad av år varit ett av Sveriges mest hyllade liveband och bäst säljande artister. Man har lyckats skapa sin alldeles egen lilla genre med sin blandning av pop, soul och jazz, av vissa mindre välvilliga recensenter även kallad ”radhusjazz”. Själv har jag alltid gillat bandets musik och såg det som ett skönt infall när man på förra plattan Hund vågade sig på ett lite mer rockigare sound. Men nu är man tillbaka i sina vanliga hemmadomäner och ni som följt bandet genom åren kommer känna er hemma direkt.
    Fast samtidigt så känns det som om bandet kommit in i en andra andning. Redan i första spåret Stunder som den här kan man ana att Bo Sundström sjunger med mer frenesi och mer bett i rösten, och det känns överhuvudtaget som om det är mer tryck i melodier och arrangemang. De oftast ypperliga texterna har ett framträdande kärlekstema och hamnar ofta i fokus. Balladerna känns skönt svala och upptemponumren svänger grymt. Personligen tycker jag att det här är bandet bästa skivsläpp sen 1996 års Amerika, och allting talar för att det här blir ännu en storsäljare i raden.