En ambientplatta av svenske Johan Agebjörn. Inslag av folkmusik och nästan lite keltiska drag går att skönja. Kanske beror det på den ljuva och ordlösa sången från Lisa Barra. Skivan känns en smula ojämn, men det passar den. Vissa spår upplevs svävande och mjuka, medan andra är mer mörka, åt det dystopiska hållet (Siberian Train part I+II). Några har en fridfullt pulserande basgång, några är helt utan basförankring.
    Agebjörns egen beskrivning av Mossebo på tre ord är ”melankolisk, vinter och resa”. Jag personligen tycker att skivan i sin helhet är ganska harmonisk och hoppfull. De två mörkare spåren har jag dock svårt att ta till mig. De är gnissliga och ganska obehagliga, kanske precis som sibiriska järnvägen…
    Shoreline är Agebjörns tolkning av Broder Daniels klassiker. Låten är helt instrumental och har mer av pianokaraktär än ambient. Tolkningen är vacker och för tankarna till bandet som så tragiskt just förlorat en medlem.