Jag har dragit mig för att börja skriva den här recensionen. Det är nämligen början till slutet av att få lyssna på The stand ins flera gånger om dagen. För jag tröttnar inte. Den har något nytt att berätta varje gång. Sägas bör att jag vanligtvis har svårt för saker med den här mängden folk, nästan country, i min indierock/pop. Ändå älskar jag Okkervil River. Varför?
    Hur kan man inte älska motsägelsen i att en låt med den briljanta titeln Pop lie har en så medryckande melodi att man vill sjunga med av hela sitt hjärta i raden ”you’re lying when you sing along”? Hur kan man inte älska Will Sheffs precis lagom lena röst? Hur kan man inte älska att konvolutet är utformat som en bok, med varje låt som ett kapitel? Hur kan man inte älska behagliga On tour with Zykos med pianotonerna skimrande i förgrunden och stråkar smekande bakom? Hur kan man inte älska Starry stairs härliga blås, och orden ”a starry stair up your thigh”? Jag skulle kunna fortsätta länge till. Några svar skulle jag inte komma fram till heller. Jag älskar det.