2007 släppte Blitzen Trapper Wild mountain nation. En skiva som hyllades unisont över hela Nordamerika. Blitzen Trapper hade hittat sin plats, de var neo-Pavement – slackerrock för 2000-talet. Resten av världen fattade ingenting, med all rätt. För i själva verket är Wild mountain nation ett hellurigt hopkok av låtar som slår knut på sig själva i ren effektsökeri. En skiva lika spretig som bandets nya logga. Visst, den har sina stunder men den som hörs mest är inte alltid bäst, inte ens med elektronisk blipblop och countryväst. Ibland går det bara inte att blanda hur som helst.
    När Blitzen Trapper släppte tanken om ännu en egenutgivning och skrev på för Sub Pop innebar det även att musiken blev mer bekväm i sig själv. De skönaste ögonblicken på Furr är de som varken kan spåras till 90- eller 00-talet. Som när bandet möter våren i San Fransisco med The Grateful Dead och bidrar med några extraspår till Workingmans dead i form av Black river killer och Stolen shoes + a rifle. Eller när bandet blir ett med bakåtlutad Big Star-pop i titelspåret.
    I Blitzen Trappers fall var allting bättre förr, så varför nyansera det hela?