TV On The Radio har en galen trollkarl i sin ensemble − David Andrew Sitek. En sådan där kille som likt Martin Hannett skulle kunna bege sig ut i landsbygden för att spela in tystnaden, för att senare bädda in den långt in i mixen. Men tystnaden har aldrig varit målet för TV On The Radio. Tvärtom är det pålägg på pålägg som gör det här Brooklynbandet till en musikalisk Dagobertmacka.
    Vad som då förvånar på Dear science är att Sitek och hans mannar i det stora hela valt bort de monumentala ljudmattorna och låtit det simpla svänget få en tydligare grund. Ännu mer förvånande är att jag, som förespråkare av extra allt, hör ett band som hamnat precis där de hör hemma.
    Givetvis bjuder Dear science på en rad genre­blandningar, som sig bör. Från drum’n’bass-rytmer, via hysteriska rapnummer (Dancing choose) och Bowiehyllningar (Crying). Samtidigt är lånen från tidig postpunk tydligare än någonsin och genom ett virrvarr av toner bjuds världsmusikanterna i Antibalas in för en rad gästspel. Sa någon eklektiskt? Och sa någon att det här är fantastisk musik, för då är jag beredd att hålla med.
    TV On The Radio kan sin musikaliska historia. Nu har de själva skrivit ett viktigt kapitel. Deras tredje fullängdare är ett magiskt trolleri av rytmer från början till slut och när man tröttnat på att dansa blir balladerna på Dear science växande fenomen. Med eller utan pålägg.