Titiyo är tillbaka med sin första skiva på sju år och mycket har hänt sedan Come along regerade Europas radiolistor. Hon har numera bytt ut sin svala trallvänliga electrosoul mot lite mörkare tongångar och säger sig själv hämtat inspiration från krautrock och brittisk electronica. Det känns som att det var nödvändigt med förnyelse, men samtidigt frågar jag mig om detta kommer tilltala den stora skivköparpubliken?
    För Hidden är verkligen en skiva som tar ganska många lyssningar innan den sätter sig och det är svårt att peka ut några givna hitsinglar. Givetvis så finns även färska radiohiten och Kleerup-samarbete Longing for lullabies med här, men i ett totalt annorlunda och nertonat arrangemang. Hidden känns som ett riktigt genomtänkt och genomarbetat album och det märks verkligen att det är Titiyo själv som hållit i tyglarna hela vägen. Hon sjunger naturligtvis lika skönt avslappnat som vanligt och det enda som saknas är en klockren hit.