Det är lite som att sitta på en åkattraktion, det känns lovande och det är lite spännande men sen går det bara runt, runt, runt. Och jag mår illa.
    Efter singeln Cupid’s chokehold från albumet As cruel as schoolchildren som kom ut 2006 så väntade jag mig något mer från Gym Class Heroes, de visade då potential till att bli ett coolt band. Clothes off! som var deras andra singel var ganska svängig och allt de spottade ur sig var radiovänligt. Och det lär de även göra med The quilt. På albumet gästar aktuella artister som Estelle och Busta Rhymes. På första singeln Peace sign/Index down lägger Busta några bars som tyvärr inte kan hålla uppe resterna av det som kan kallas en låt. Det känns lite som en parodi på Black Eyed Peas Where is the love. Och The-Dream, en klonad T-Pain som gör gästspel på andra singeln, Cookie jar. Så fort jag hör den där syntetiska stämman så blir jag mentalt döv, jag slutar lyssna. Hela låten känns löjlig. Kvinnor är kakor och det är svårt att hålla händerna från kakburken, en liknelse som bara blir banal.
    Albumet är alldeles för rörigt, det blandas hejvilt med amerikansk skolrock, dub, ska och en minimjölksversion av hiphop. Jag blir kluven och smått uttråkad och hoppas Gym Class Heroes bestämmer sig för att försöka bemästra en genre istället.