Det här med livealbum är ganska intressant. Per definition kan man säga att alla artister som någonsin ägnar sig åt trumsolon bör hålla sig till en konventionell studio, medan de som inte gör det ibland kan lyckas skrapa ihop smått fantastiska liveinspelningar.
    Till den senare kategorin hör Mavis Staples och hennes kompband. Gospelns grande dame, vars röst skulle kunna driva ett kärnkraftverk, går igenom klassiker efter klassiker med en sällan skådad innerlighet. Bäst är de vidunderliga versionerna av Wade in the water och Down in Mississippi, där medborgarrättsrörelsens anda får Staples att spela ut sitt fulla röst- och känslomässiga register. Personligen kan jag sakna några låtar ur Staple Singers repertoar, vokalgruppen som allas vår favoritreaktor slog igenom med, men på det stora hela är Live: Hope at the Hideout så gott som fulländad.