När jag lyssnar igenom Elephants... Teeth sinking into heart första gången tänker jag förbryllat att början och slutet låter som två olika album. Sedan läser jag i pressbiografin att det medvetet är “a record in two parts”, vilket gör att det känns mindre förvirrande.
    Första delen, Elephants, är en stillsam historia jag somnar på pendeltåget till. Långa instrumentala bitar varvas med text som försiktigt viskas fram. Piano och stråkinstrument dominerar och gör helheten väldigt fin, om än långsam. Andra delen, Teeth sinking into heart, är rockigare och mer händelserik. Rachael tar i mer med rösten, men låter stundtals radioanpassad.
    Efter några lyssningar fäster jag mig mer och mer vid Elephant. Ibland är det perfekt med något snällt och vackert att vila i. Det som gör att jag inte ger en fyra är Teeth sinking into heart vars fem låtar känns vanliga och onödiga.