Tyvärr Tom Jenkinson, nu hoppar jag av ditt Squarepushertåg! Jag orkar helt enkelt inte ta åt mig din kaotiska Just a souvenir. Den gör mig illamående och ger mig bara huvudvärk.
    Jag har sedan 1996 års Feed me weird things varit en av dina beundrare, även om jag inte är varken jazzfanatiker, technokrat eller drum’n’bass-konnässör. Dina galna och ibland hysteriska musikstycken som blandats med skruvade stämningsskapare har förr gjort mig intresserad, spänd och upphetsad. Nu låter det bara som knappt tonsatt fusionbröl. Som något utstuderat och överdrivet nischat. Eller faktiskt som ett mentalt sammanbrott. Och i de markerna vill jag inte tassa omkring.
    Trots frenetiskt basspel och intensivt – fast uppenbart stört – tonsättande lyfter det aldrig för mig. Antingen är jag för gammal eller så är Just a souvenir för svår. Vet heller inte vem denna musiken är till för. Frank Zappa är ju död, så dina gamla kompisar och fans Aphex Twin, Flea, Thom Yorke och Mike Patton är väl de enda som kan njuta av detta.