Med förra albumet Thornography gick Cradle Of Filth vilse. Och på vägen tappade de bort många fans som sorterade in bandet under brukade-gilla-dom-facket.
    Men på Godspeed on the devil’s thunder börjar det riktigt bra. Shat out of hell och The death of love är metal att vältra sig i. Men när refrängen till tredje låten The 13th Caesar visar sig vara, ehhh, usel som om ett gäng tolvåringar gjort sitt första försök till låt – då börjar jag undra. Det reparerar Cradle Of Filth med en handfull okej-låtar, och med Honey and sulphur och Midnight shadows crawl to darken counsel with life är de återigen på rätt väg. Men så är det detta med berättarrösten.
    Cradle Of Filth har pröjsat skådisen Doug Bradley för att tjata sönder skivan. Han berättar inte bara nåt ointressant en gång, utan två, tre, fyra, fem gånger. Med tradig så kallad received pronunciation. När jag lyssnar på albumet för femtonde gången är hans små pratstunder outhärdliga. Mixa om och ta bort!
    Av de tre sista låtarna håller Ten leagues beneath contempt högst klass. Och om jag bortser från det dumma tilltaget med Bradley så är detta trots allt bra metal. Bra mycket bättre än Thornography.