Inte bara en utan två gamla hjältar från 80-talet har sammanstrålat igen.
    I’m a rebel, Breaker, Restless & wild och Balls to the wall var fyra album mellan 1980 och 1983 som fick mig att uppsöka både skivbutiker och konsertlokaler. Tyska Accept var tillsammans med NWOBHM-band som Iron Maiden och Saxon tidigt i bräschen av den nya våg av hårdare metal-band som kom att revolutionera 80-talet ett bra tag.
    Herman Frank var gitarrist i Accept och på sitt rykande färska soloalbum Loyal to none har han även gamle polaren och Accept-batteristen Stefan Kaufmann med sig på trummor.
    Naturligtvis så är det ofrånkomligt att man saknar Udo Dirkschneiders karaktäristiska sångstämma. Hur bra än Jiotis Parachidis presterar. För  faktum är att Udos originella sångröst var ett element som gjorde Accept unika. Franks nya soloalbum låter i mångt och mycket som ”allt annat” och sticker inte ut. Låtmaterialet är inte heller helgjutet, även om det blixtrar till ordentligt i mitten av albumet med tunga och starka Heal me, uppföljd av tillika utomordentligt slagkraftiga och minnesvärda Hero. Näst sista låten Metal Gods är också en anthem-like, groovy och bra boogie-rockare som lätt platsat till och med på Balls to the wall! Denna slagdänga lägger raskt på det fjärde G:t i recensionen. Med beröm godkänt!