Tillsammans med diverse tunga namn i branschen såsom Astma, Filthy, DJ Large, Rocwell och Rah Balder har Henok Achido med Almaz charming child karvat ut en stark och proffsig platta som påminner om något Kanye West eller Jay-Z skulle kunnat leverera. Och jag säger inte de fula orden ”bra för att vara svenskt”, jag bara konstaterar att detta är internationellt gångbar hiphop på hög nivå, både vad gäller produktion och rap. I vissa spår går mina tankar också till Rusiaks gitarrbaserade produktioner, och detta är en minst lika bra referens som de föregående.
    Enda orosmomentet är att man ibland sitter och undrar vem Henok påminner om (Jay-Z i Stones in my shoe, Kanye i High on life), vilket stör. Men sedan inser jag också att anledningen att jag tänker så faktiskt är att Henok är så tajt att det låter totalt fett – och hur kan man racka ner på en snubbe för att han låter för bra? Det är bara att kapitulera och inse att Almaz charming child har en sjukt hög lägstanivå och kommer att följa med mig länge. Synd bara att plattan släpps så här tidigt på året, vid diverse årliga prisutdelningar kommer Almaz charming child sannolikt redan vara glömd och därmed förbigången. Synd, för jag gissar att detta är ett av årets bästa svenska hiphopalbum.