Stockholmsbaserade råpunkarna Wolfbrigade visar här med sitt åttonde (!) fullängdsalbum exakt vart skåpet ska stå. Det är klockrent från inledande Hour of the wolf och hela vägen tills avslutande Reality lashes klingar ut i evigheten. Sjunde spåret Skulls of doom är tillsammans med blytunga Phoenix rising bland det bästa jag hört i genren sedan Rudimentary Peni rensade som värst på Crass Records tidigt 80-tal! Comalive är också ett levande bevis på vilken enormt massiv, stilbildande och bestående påverkan Discharge haft på scenen. De satte standarden långt innan någon fattade vad de sysslade med och tiden har gett dem rätt. Wolfbrigades tyska skivbolag Farewell Records hävdar att detta är ”the Swedish punk album of the year”. Jag är benägen att hålla med dem. Det är en fullträff utan like.