Chris Cornell har som de flesta säkert redan vet ett förflutet i Soundgarden och Audioslave och besitter en av rockens maffigaste och mest tonsäkra röster. Men tyvärr har inte solo­karriären levt upp till de tidigare framgångarna och på hans tredje soloplatta har han därför tagit hjälp av demonproducenten Timbaland.
    Och det börjar lovande med singeln Part of me, som faktiskt svänger riktigt skönt trots att det låter som om synt- och gitarrljuden är hämtade från typ 1986. Men för varje låt som följer så växer känslan av att ett plus ett inte alltid blir två. För medan Timbaland öser på med allt som finns att tillgå i form av körer, stråkar och syntbeats så känns Chris Cornells röst bara konstigt malplacerad. Frågan är hur mycket han egentligen bidragit till låtarna eftersom det här mest låter som ett drygt dussin Timbalandlåtar som Chris lånat ut sin röst till. Jag vet inte hur man tänkte när man bestämde sig för att göra ett album tillsammans. Kanske är det bara en medelålderskris kombinerad med drömmarna om försäljningsframgångar som fått Chris Cornell att genomföra den här tämligen bisarra idén. Det här känns ungefär lika genomtänkt som om Justin Timberlake skulle gå över till hårdrock. Fans av Soundgarden göre sig ej besvär.