Dessa Sarah Assbrings 33 minuter kallade Love is not pop blir som en vän i nöden, en gosig kudde i kylan eller en känsloinjektion när den skvalkommersiella verkligheten blivit mig övermäktig. Att vistas hos Love is not pop är kort sagt en lisa för själen.

Mest ryser jag åt Change of hearts Lou Reed­iga puls och rymliga ljudbild där Sarahs spöklika sång hänger över det hela som en ande. En fantastisk låt där man upptäcker nya saker och stämningar för varje lyssning. Men hela den sju låtar korta plattan har ett behärskat groove, en underliggande och pulserande produktion, som är klockren. Det var länge sedan jag upplevde en så samlad och väl genomförd platta, med så till synes små gester. Perfektionismen bakom finns där, men Sarah och producenten Rasmus Hägg verkar skapa en liten men välsmakande karamell med bara några enkla beats och en mick. Verkar nästan som de kan trolla. Eller också vet de något vi andra inte vet. Hur som är Love is not pop vårens mäktigaste lilla mikroeuforiska popplatta.