Läst på diverse forum:
Röyksopp: “Då och då dyker vi upp och delar med oss av vår musik och låter ljuset skina över en i övrigt så grå verklighet. Och nu är det snart dags igen, damer och herrar. Vårt tredje album, betitlat Junior, släpps den 23 mars 2009.”
Fetur: ”Längtar!!!”
Forvirret: ”Den 23 mars kommer att bli 2009 års höjdpunkt – nej, årtiondets höjdpunkt!”
Dr. Roe We: ”Jag läste Rövkopp av någon konstig anledning.”
Jazzvendal: ”Jag tycker verkligen om er musik. Jag är från Mexiko. Kom till Mexiko under näste turné.”
Philly01: ”Kom till Österrike!”
Carol: ”KOM TILL BRASILIEN!!!”
Röyksopp: ”Låter det egocentriskt och pompöst, säger ni? Jamen visst! Vi är så självsäkra, eftersom vi den här gången samarbetat med exempelvis Robyn och Lykke Li, samt våra gamla vänner Anneli Drecker och Karin Dreijer – därav vår entusiasm!”
Björk: ”Kan bli nice, men jag hoppas verkligen att de inte gör albumet så dåligt som det förra var.”
Snokky: ”Skojar du? Tycker den skivan har en del riktigt sköna tunes.”
Ceteramora: ”Fler låtar som Alpha male och mindre pop! Men det lär väl aldrig hända…”
Nordic delight: ”Längtar jag också, men hoppas på något som är mer av första skivans kvalité än den andra.”
Daniel Eyre: ”Men nu måste jag slå ett par helt orelaterade megatonslag för The understanding! Jag förstår inte varför så många har så pass mycket emot den skivan.”
Alltså:
Röksvamparnas förväntansfulla fans är delade i två läger: De som föredrar debutens dämpade bollhavs-electronica, och de som vill höra mer av uppföljarens mer dansanta, discobollsglittrande takter.
Och Svein Berge och Torbjörn Brundtland verkar ju vara goa gutter, som verkligen gör sitt yttersta för att alla ska bli nöjda och glada, och därför låter också Junior lite som en kamouflerad samling singelbaksidor från deras två föregående album, måttfullt utspädd med duons tilltagande intresse för melodiös syntpop. Resultatet är en välvillig kompromiss, som inte kommer att göra någon besviken, men som heller aldrig kommer att bli någons favorit. |
