Sju år har förflutit sedan Olle Ljungströms senaste platta Synthesizer låg klar på skivdiskarna och mycket vatten har hunnit rinna under broarna sen dess. Den största skillnaden som kan skönjas rent musikaliskt är att man satsat på ett lite mer avskalat och sparsmakat sound. Dessutom så är den mångårige samarbetspartnern Heinz Liljedahl utbytt mot Torsten Larsson (Stonefunkers), som satt sin prägel på produktion och arrangemang.
    Det känns som att man har varit ute efter att fånga känslan från Reeperbahn-tiden, och Olle själv påpekar i pressreleasen att han länge saknat skramlet i sin musik, men att han nu hittat hem. Personligen så tycker jag dock att den gode Ljungström gjort det här så mycket bättre och roligare förr. Det blir helt enkelt lite för avslaget och flummigt och här finns inte en enda klockren singel. Och trots att Olle textmässigt fortsätter att visa upp samma unika uttryck och personliga stil, så saknar jag de smittande refränger och kaxiga hooks som blivit något av hans kännetecken. Textraden ”Jag har knullat en råtta” från Jag äger något du inte har, är dock värd en eloge för årets bästa nödrim. Men det var bättre förr.