Efter att den förre managern blåst honom på i stort sett hela sparkapitalet så beslutade sig gamle Leonard att förra året återigen ge sig ut på vägarna. Men det som först kändes som ett desperat försök att mjölka de sista slantarna ur den alltid lika trogna publiken, visade sig i stället bli ett enda majestätiskt segertåg. Tyvärr så hade jag inte möjligheten att vara en av de lyckliga som hade förmånen att befinna sig på Sofiero i Helsingborg förra sommaren när Cohen bjöd upp till ”the last waltz”, men den här liveplattan är i alla fall ett dugligt substitut.
    Med ett erfaret och oerhört spelskickligt band i ryggen så levererar han låtar ur hela sin långa och omfattande karriär. Avspända och varma mellansnack med glimten i ögat varvas med klassiker som Hallelujah, Suzanne och First we take Manhattan. Kul också att höra att det nyare materialet står sig på pass bra emot de äldre låtarna.
    Det här en skiva som verkligen håller i längden och som känns som ett klart livfullare och spännande alternativ till en vanlig greatest hits-samling.