Black Lips handlar mest om ”The world is yours if you accept the power of faith!”. Mellan de studskittlande dansnerverna hörs de allvarliga skriken om att nu får ens utväg vara en annan än ingenting alls.
    Rösterna i bakgrunden är tydliga medan den starkaste stämman är hes och låter som när du vrider kroppen åt alldeles fel håll. Black Lips använder sig av syntljud och gamla rockmelodier och detta ger dem attityd, de står upp för vad de förmedlar. Då och då lämnas det utrymme åt bara musiken. Dessa ljud skapar egna melodier som förmedlar känslan att vara 16 år och redan känna att livet är förbi. Att inget lönar sig oavsett hur man prövar på det. Så följer misstag efter misstag. Likt hur det ibland får låtarna att spåra ur, ibland hålla takten tills du blir som av en ångvält. Låtarna förmedlar hur man i ung ålder märker hur människorna omkring sig försvinner. Och att du känner av hur ingen vuxen ser dig som normal längre. Låtarna framförs med tydliga gitarrer, trumsolon, gnisslande ljud och skärande toner. De blandas upp med citat och sång. Huvudbudskapet handlar oftast om vems ansvaret är. Vem borde man förlita sig på då allt annat går i stöpet. Det enda svaret – du bör förlita dig på Black Lips och acceptera ditt öde.