Umeåbaserade sjumannabandet The Crystal Caravan har redan ett cementerat rykte som ett liveband utöver det vanliga. När jag lyssnar på debutskivan (producerad av The (International) Noice Conspiracys Dennis Lyxzén) blir det uppenbart att bandet kommer jämna konsertlokal efter konsertlokal med marken. För trots att låtarna redan på skiva håller fantastiskt hög klass kan man ana sig till hur de i livetappning kommer fullkomligt explodera.
    Med rötterna i 70-talets rockscen (Led Zeppelin, MC5, The Doors) har bandet funnit en egen identitet och ur den öser de på med klassisk rock av den bättre sorten. Med lika delar energi och musikalisk briljans levererar bandet förstklassig rock ända från rytmsektionens pulserande driv till den mest subtila gitarrtonen. När jag lyssnar till skivans största stund Flying high (or so it seems) kan jag inte förmå mig att klicka bort repeat-funktionen, ens för en stund. Gång på gång försätter den mig i ren extas.
    Ska man nämna något negativt är det att skivan, trots sin förträfflighet, känns något likriktad. Ett eller ett par spår som bryter av hade inte varit till skivans nackdel.